onsdag 28 mars 2018

Boktips - "Familjens projektledare säger upp sig".

 
 
Jag sprang på denna bok på biblioteket häromdagen, "Familjens Projktledare säger upp sig" av Gunilla Bergensten.

Har börjat läsa den och kan bara instämma i det mesta som står där. Nog för att jag förstått att vi kvinnor har fullt upp med hela företaget ”hem och familj”, men jag har aldrig tänkt på att vi faktiskt fungerar som projektledare. Kanske något att skriva i framtida Cv när det är dags att bege sig ut på arbetsmarknaden.

Också lite kul att se att jag inte är ensam i mina tankar kring uppdelning av roller här hemma. Visserligen har vi i detta hushåll bestämt att jag ska vara hemmafru och med det faller lotten på mig med det yttersta ansvaret för hem och familj, men kanske är det trots allt könsroller som styr mycket än idag. Sedan är frågan om det ligger i oss biologiskt eller om det är ett nedärvt beteende.
Jag kan bli fruktansvärt frustrerad över min man som bara kan tänka i ett led. Och med tanke på att han sitter på en högre chefstjänst så undrar jag ibland hur han får ihop det på jobbet, men kanske är det så att han (och många andra män) inte har förmågan att tänka längre än ett steg i taget (finns förstås undantag) rent genetiskt. Och kanske är det därför de ofta fungerar bra på chefspositioner, för de tar en sak i taget och löser problemet när de uppstår istället för att tänka ur alla håll och kanter så man bara trasslar in sig själv tillslut… Eller så är jag bara helt ute och cyklar. Boken är iaf läsvärd J

fredag 16 mars 2018

Väkommen Ultimat!


Det har skett förändringar på hästfronten. Herr ponny har flyttat och nytt förvärv har flyttat in. Hästen heter Ultimat och är en stor häst som vi ska ha på foder i ett år med möjlighet till förlängning. Han har några år på nacken, är 21 år gammal men fortfarande pigg, glad och fin i hullet.

Han har tävlat upp till 1,50 i hoppning men nu när han är till åren ska han endast gå upp till 1,10 och det räcker gott och väl för dottern. Bara möjligheten att kunna komma ut och tävla känns kul och spännande. Hittills har dottern varit med på pay and jumps, alltså träningstävlingar men drömmen är förstås att vara med på riktigt och förhoppningsvis kommer den drömmen kunna slå in nu. Vi håller alla tummar för att han ska förbli pigg och kry.


lördag 10 mars 2018

På skidsemester i Orsa Grönklitt


Nog för att det är mycket snö i större delen av vårt land just nu, ja t.om nere i Ystad där min syster bor har de så mycket snö att hennes sambo tog skidor till jobbet häromdagen. Men när vi kom fram till stugan vi hyr här på skidanläggningen Grönklitt i Orsa insåg vi att vi hemma hos oss i Småland ligger långt efter. Stugan vi hyr ligger inbäddad i snövallar som plogats och skottats upp. Mysigt tycker jag och börjar drömma om att få fira jul under dess förutsättningar…

Backarna här i Grönklitt passar perfekt för vår familj, många barn- och nybörjar vänliga. Själv minns jag knappt när jag åkte slalom senast, men nog fanns det lite kvar i bakhuvudet. Men när barnen och mannen begav sig upp till lite svårare backar under gårdagens e.m. pass blev jag kvar i stugan och läste en bok. Tror åtminstone yngsta sonen Mille var glad för det, han hade tydligt talat om att jag sinkade dem i åkningen, att jag inte åkte lika snabbt som dem.

Stugan vi hyr ligger i Toppbyn här på skidanläggningen och är supermysig, välplanerad och fräsch. Blir så imponerad att de lyckats få in så mycket på endast 61 kvm. Vi som själva står inför sommarstugebygge suger i oss all inspiration. Dock har vi redan ritningarna klara så det är mest det estetiska vi kan inspireras av nu.

Imorgon söndag är det dags att åka hem igen, men innan dess skall vi hinna med både skidåkning, mellomys och en tur till Rovdjursparken.
 

Ingången till stugan
 

Lycka är att leka i snön




 

tisdag 30 januari 2018

Yoga på morgonkvisten.


Jag har börjat köra yoga på morgonkvisten. Har hittat ett program på Youtube att följa, det är endast tio minuter långt och väldigt basic. Perfekt start på morgonen med att sträcka ut min stela kropp.

Graciös är det sista man kan kalla mig, det är tur att ingen annan ser på. Har varit på yogaklass en gång i mitt liv men kunde knappt hålla mig för skratt när jag tänkte på hur fruktansvärt det måste se ut när jag försökte göra alla de där övningarna, tycker det känns mycket bättre att göra det hemma istället. Kanske att jag avancerar och går på någon klass i framtiden igen...OM jag lyckas bli lite bättre på det.

Här är yogaprogrammet jag kör om även du vill prova:
 


Vi hade en liten kamp om yogamattan häromsistens jag och kisse missen vår. Jag ville ha den till att göra yoga på, han ville ha den till att ligga på. Och han var envis. Trots att jag gjorde mina övningar låg han kvar längst ned på mattan. Dock råkade jag knuffa till honom en gång och då pep han iväg. Men snart var han tillbaka och då tänkte han få sin revansch. Han som är världens lugnaste och knappt någonsin protesterar eller gör något blev förbannad på mig när jag tog plats på mattan och försökte bita mig. Snopen som jag blev insåg jag att det inte var någon idé att bli arg på honom, när han väl kommit till det stadiet vet jag att jag aldrig vinner den kampen. Det är bättre att försöka avleda och få honom på andra tankar, så ja vi fick dela på mattan igen.
 

 

torsdag 11 januari 2018

Alla dessa måsten och borden.

Jag tror alltid att livet ska bli lugnare, bara jag gör det här och det här, sedan blir det nog lugnare. Men den dagen kommer aldrig. To do listan bara fylls på med fler och fler saker att göra. Man ska ställa upp här och där, fixa och dona, vara duktig. Säger man nej eller försöker sänka ambitionsnivån är det sällan det finns förståelse för det beslutet. Trots att man tycker sig varit duktig både här och var, finns det alltid någon som petar på saker man kunde gjort bättre, eller som man borde göra.

Höjdpunkten var när jag senast var hos veterinären med katten och det påpekades att jag borde borsta tänderna på honom också. Jag ville bara skrika åt dem att jag inte orkar, att jag gör mer än många andra kattägare gör. Borstar honom, tvättar och fönar honom, torkar ögonen på honom i tid och otid… Men jag sa inget, kände mig bara dum och tänkte att det var dags att ta tag i det.

Att alltid vilja vara till lags och duktig är min stora akilleshäl. Tror dock att det är dags för mig att inse att det alltid kommer finnas någon vars förväntningar jag ej kan leva upp till. Och att jag duger ändå.



 

 

onsdag 3 januari 2018

Omstrukturering här hemma


Här är vi i full gång med att byta rum mellan grabbarna. Yngsta sonen som haft störst rum hittills var väl villig till att byta med storebrorsan så det har nu skett.

Det var mest jag som tvekade in i det längsta då det stora ”barn rummet” är beläget över vårt sovrum. Tvivlade på att kombinationen ljudkänslig mamma och sent vaken, datorspelande son skulle fungera. Men med en provisorisk lösning i form av en yogamatta under datorn så funkar det rätt bra.

Vidare har vi nu kollat ut en gråmelerad heltäckningsmatta som skall beställas imorgon (ljuddämpande hoppas vi på), och tapeter ur Midbecs kollektion ”kalk” är på G. Ny säng, 120 cm bred fick han i julklapp, svart Malm från IKEA.
Det blir nog bra det här med vitt, svart och grått, mina favoritfärger. Och som av en händelse går även yngsta sonens rum i de färgerna :-)

 

söndag 24 december 2017

God Jul!


Så är doppare dagen här. Även detta år blir vi utan snö, trots att utsikterna såg goda ut. Typiskt att det ska bli plusgrader och all snö som kommit bara smälter bort…

Igår blev det uppesittarkväll med Bingolotto, enda gången på året som vi spelar Bingolotto. Vi kammade hem en vinst på 100: - och var ett nummer ifrån miljonvinsten.  Så jäkla pissigt, vi hade fyra rätt och behövde nummer 52 för att det skulle bli vinst. Så kom nummer 53 upp!! Skiiit! Tänk om man kunde ha tur i spel någon gång.
 
Nu blir det till att invänta tomten som kommer hit först ikväll. Vi brukar äta julmiddagen efter Kalle Anka och först därefter kommer Tomten. Lång väntan för barnen men den som väntar på något gott...

 
 
  Önskar er alla en
God Jul!

 


I år blev det yngsta sonen som valde kulor till granen. Han körde all in på färgglatt J

 
 

torsdag 21 december 2017

Snart jul...


Dagarna bara springer iväg och det är snart julafton. Jag ligger efter med det mesta, trots att jag planerat för att vara ute i god tid med allt inför denna jul. Ibland inträffar dock händelser som man inte kalkylerat med och det blir till att omprioritera. Och just så har det varit de senaste veckorna.
 
Herr Ponny kom inhaltande från hagen en eftermiddag och sedan har det rullat på. Hältan gick över för att sedan komma tillbaka.
Oro, funderingar och bollande om vad orsaken kunde tänkas vara. I huvudet dök förstås de värsta tankarna upp, men tillslut har hovslagaren funnit att han först haft en hovböld som läkt ut men där det samlats grus och skit. I en veckas tid fick han stå inne i box och vi och hans ägare har turats om med att titta till honom, mocka och fixa mat. Och det där bandaget som han har på hoven har tappats gång på gång så det har också fått fixas.
 
Känns lite dumt att hans ägare ska behöva lägga tid på det här när vi åtagit oss att ha honom på heltid, men samtidigt är hon mån o honom och jag tror hon vill vara delaktig i det här.
 
Dessvärre fann hovslagaren ännu en hovböld igår och behövde gröpa ut än mer i hoven så nu har det gipsats också. Sju till tio dagar till blir det till att stå inne i box för ponnyn. Stackaren, inget roligt liv för en häst. Men samtidigt känns det som att han börjar vänja sig vid livet inne, tycker han lugnat ned sig lite.
 
Imorgon är mannen ledig och vi ska åka och inhandla all julmat. Vi kommer fira här på hemmaplan, mina föräldrar och bror kommer hit. Min lilla syster yster blir dessvärre inte med här i år. Hon beräknas att föda barn imorgon den 22/12 och de bor många mil från oss så det är inte till att tänka på att ses denna jul. Vi håller alla fingrar och tår att allt går bra för dem, så spännande att det kommer en liten bebis nu när våra barn börjar bli stora. 
 

lördag 2 december 2017

Julbaket igång


Det har varit sjukstuga här hela veckan. Yngsta sonen fick feber i söndags kväll och sedan fortsatte det med svullnad både i och utanpå hals. Tillslut blev det vårdcentralen där det konstaterades halsfluss och ordination av penicillin. Nu verkar det gå mot rätt håll iaf. 

Redan för ett par veckor sedan hade jag antecknat i min almanacka att det var dags att börja julbaka. Kändes lite tidigt, men samtidigt hade jag skrivit in det där av en anledning. Förmodligen för att jag denna gång inte skulle vara ute i sista stund.

Nu har jag äntligen gjort slag i saken och påbörjat bakning. Först ut blev pepparkaksmuffins som tillreddes häromdagen. Jag fuskar lite som köper färdiga pepparkakskryddor från Santa Maria och går även efter ett recept därifrån. Något eget recept kan jag alltså inte briljera med denna gång. Ibland är det bara skönt att det är smidigt.
 

söndag 26 november 2017

Terapiarbete


Planen var idag att plocka ned ljusslingor från vinden och dekorera med i trädgården. Så har det inte blivit.

Däremot har det pyntats lite inomhus inför advent. I år tänker jag att juldekorationerna ska gå i grått, silver och vitt. Och med det i åtanke har jag nu införskaffat små kulor i de kulörerna somt hängts i ris jag har i en vas.
Har haft likadana tidigare men i annan kulör. Den gång de kom upp allra första gången var min söta lillasyster här och knöt trådar till dem. Så var det dessvärre inte idag, utan den lotten föll på mig.

Rena rama terapiarbetet måste jag säga, det tog på tålamodet. Men efter ett antal knutar flöt det på och nu är de uppe.
Det har också målats här hemma. Har länge pratat om att tv-bänken som införskaffades under vår ek period för si sådär hundra år sedan inte passar in så bra längre här hemma. Frågan var hur vi skulle råda bot på det problemet, antingen slänga ut och köpa ny, eller måla om den.  Det blev det sistnämnda alternativet. Ja, man är ju ekonomisk…. eller snål.
Så nu har mannen målat för fullt. Själv blev jag väldigt upptaget med annat, jag HATAR att måla. Det räcker med ett terapiarbete idag...
 

 
 
 

lördag 25 november 2017

Lördagsröj


Med den rubriken kan man kanske tro att jag ska bjuda på smaskiga party berättelser, men ack nej. Röj, står kort och gott för att det har rensats här hemma, fixats och grejats. Jag har en stark förkärlek till att samla på mig saker, ja det kan vara diverse papper, broschyrer o.dyl. som jag tänkt att det kan vara bra att ha framöver…

Djupt inne i rensningen fann jag en gammal dagbok. Skriven under 1995-1996, när jag var i 17-18 års åldern. Jag dök genast ner i boken och började läsa, kände igen vissa händelser och vissa hade jag helt och hållet glömt bort.
Ja, det mesta handlade ju om killar, var väl största intresset vid den tiden. Blev nästan lite arg när jag läste om hur jag lät mig behandlas av en kille jag var i ett förhållande med under den tiden. Då visste jag att han inte var så schysst alltid men jag var ju ändå så fruktansvärt förälskad i honom. Idag tänker jag bara vilken jäkla nöt. Hoppas innerligt att mina barn förskonas från sådana upplevelser, sådana människor, men samtidigt måste vi väl alla gå på våra nitar för att lära oss och utvecklas…

Efter ett gäng sidor insåg jag att det var dags att återgå till det arbete jag höll på med, annars skulle det aldrig bli klart. Nu ser jag fram mot att läsa resten av min dagbok, ska bli riktigt spännande.
Det trodde jag aldrig att jag skulle säga, att jag ser fram mot att läsa en bok skriven av mig själv
J

Något lördagsgodis har inte inhandlats här idag. Jag rullade ihop lite chokladbollar som vi gottar oss med istället.